- flera personer, olika perspektiv, alla arbetsterapeuter

Arkiv för November, 2011

Våra älskade äldre

Just nu läser jag en kurs i Gerontologi – läran om åldrandet. Måste säga att det är väldigt intressant och det finns så himla mycket att lära sig!

Idag har vi ett seminarium utifrån en artikel som heter Tiger och tänker samt två noveller ur Gammal man gör så gott han kan.

Det är så himla intressant att diskutera och få höra hur andra studenter ser på saker. Vi har alla olika syn på saker och olika erfarenheter som reflekteras i vårt sätt att tänka.

Vi diskuterade bland annat följande:

  • Kan vi vara säkra på att frånvaro av uttalade önskemål betyder att personen är nöjd?
    Kan det vara så att många tiger och tänker, snarare än tiger och samtycker?
  • Vad händer i framtiden med en större andel äldre som är vana att ställa krav?
  • Vad betyder äldres beroendeställning till vård-/omsorgspersonalen när det gäller den vård och hjälp de får?

Vad säger ni om detta? :)

Förutom detta har vi haft föreläsningar om t.ex Äldre och teknik som också bestod av mycket diskutioner kring olika takniska hjälpmedel och larm som används/kan användas i framtiden.

Vi hade också en föreläsning om äldres sexualitet som var väldigt intressant. Det är en del av åldrandet där det tyvärr inte har forskats mycket. Dock visar studier att äldre som är sexuellt aktiva mår bättre. Vilket egentligen inte är så konstigt, eller vad säger ni?

Det finns mycket att lära om detta men just denna kurs är bara 4,5 hp så den blir liten men naggande god! :)

Min bibel i tre veckor;

20111130-180627.jpg

Läs mer ...

Härliga tisdagar

Igår hade jag en bra dag! Anledningen var att det var tisdag och tisdag innebär hoppträning på fina “Kalle”!

Men, vi börjar i rätt ände av dagen. Vaknade på morgonen med otroligt ont i halsen. Kände mig småkrasslig redan i helgen och en sömnlös natt på en ersättningsbuss mellan Arlanda och Ängelholm full med människor med diverse olika bakterier lade grunden till vad som skulle bli en rejäl praktförkylning. Åkte på jobbet igår då det inte kändes som jag var så farligt sjuk. Dagen bestod av en hel del intressanta arbetsuppgifter och glada besked. Det glada beskedet är att det beslutats att det behövs fler arbetsterapeuter inom Helsingborgs Stad framöver inom korttidsverksamheten och eftersom jag redan nu jobbar inom korttidsverksamheten inom Helsingborgs Stad borde man ha en fin chans att få fortsätta med det. Arbetsdagen avslutades med sista delen av diskussionen kring demens. Lärde mig även igår en hel del och imponerades av hur engagerade vissa undersköterskor verkligen är i ämnen som aktivitet, trevliga matsituationer och autonomi trots sjukdomen. Bara hoppas att de fortsätter sprida det engagemanget till övrig personal. På så sätt skulle de dementa som hamnar på korttidsavdelningarna få det mycket bättre framöver. Även jag som arbetsterapeut har en viktig del i detta arbete. Att finna meningsfulla aktiviteter för dementa är en stor utmaning men hittar man rätt leder det till att den demenssjuke vårdtagaren får en mer meningsfull och harmonisk tillvaro. Deras tillvaro på korttidsavdelningar är oftast annars fylld med oro och frustration över att befinna sig på ett ställe som inte känns som hemma bland människor som de inte känner.

För er arbetsterapeuter där ute som arbetar med dementa och tycker det är svårt att finna lösningar på olika problem kring dessa vårdtagare har jag ett bra tips som har hjälpt mig och gett mig goda kunskaper att kunna använda mig av i mitt arbete. Det finns ett Nätverk för arbetsterapeuter med intresse för demensområdet som man kan hitta via sidan www.gunaremyr.se. Där man kan läsa om andras tips eller ställa egna frågor och när någon ställer en fråga kan alla se den och sen kan man hjälpas åt att svara på frågan. Bakom sidan ligger Gun Aremyr som bland annat skrivit böcker och håller föreläsningar i ämnet demens och problematiken kring denna grupp av sjukdomar. Rekomenderar alla att gå med i den gruppen! Senaste diskussionerna handlar om vart man kan få tag på toalettförhöjningar med röd sits och vart man kan hitta fina uppläggningsfat och karotter som inte väger så mycket.

När jag kom hem från jobbet igår var det som jag nämnde tidigare dags för hoppträning. Kände mig sjukare än på morgonen men ändå tillräckligt pigg för ridning. I stallet möttes jag av en lerig “Kalle” som såg laddad ut för lite hoppträning. Efter lite pyssel och packning åkte vi mot ridhuset i Billinge. Väl framme konstaterade vi att en förkyld och tankspridd blondin sällan tänker efter så där stod jag utan sadelgjord. Som tur är består Hästhagens RF av bra medlemmar så en kvart senare kunde jag lägga på sadeln med lånad sadelgjord efter att ha longerat Kalle som uppvärmning. Sjätte hoppträningen någonsin för 3-årige Kalle och han skötte sig som vanligt exemplariskt. Det hoppades vattenmatta, grind och studds och han genomförde det som vanligt med bravur. Tror inga uppgifter är för svåra för den där hästen. När tränaren började prata om tävling till våren satt jag där med ett fånigt stort leende på mina läppar. Vilken tur man har att man får vara medryttare på en sån fin häst och att det finns så bra hästägare som Jenny som ställer upp i alla lägen.

När jag kom hem insåg jag att jag började bli riktigt sjuk och att det verkligen gick åt fel håll. Vaknade imorse med en jätteond hals, whiskeyröst och täppt näsa. Övervägde att åka på jobbet men insåg rätt snabbt att ingen av gamlingarna vill ha samma förkylning och att jag inte skulle göra ett bra jobb eftersom jag är så dåsig. Bara att sjukanmäla sig och kurera mig, imorgon vill jag nämligen jobba igen! Tycker inte om att vara sjuk och sjukanmäla mig och det händer nästan aldrig men idag var det bara att konstatera att alla bakterier vunnit.

Avslutar med två bilder. Den första visar byn Alsen som jag kommer ifrån, paradiset på jorden! Den andra bilden visar “Kalle” (Han heter egentligen Springtime och har stammen Santana-Saigon)

Alsen

Springtime

Läs mer ...

Hör upp alla arbetsterapeuter!

Igår satt jag på en intressant föreläsning om komplexiteten vid behandling av personer med dubbeldiagnoser (inom det psykiatriska området). Föreläsningen var jätte intressant, men jag upptäckte en stor brist! Det pratades om läkarens viktiga roll, om psykologens viktiga roll men inte om arbetsterapeuten. Dem pratade om att det var viktigt att det måste göras utredningar för att se hur en person fungerar i vardagen och i personens ekologi, men ställde det mer som en fråga än att det är självklart att inom alla områden inom psykiatrin behövs det en arbetsterapeut som kan vara behjälplig mede detta.

Jag vet att vi arbetsterapeuter vet att det jobb vi gör är viktigt, men vi måste bli bättre på att sprida det ut i samhället. Vi måste vara stolta och våga strunta i alla jantelagar som finns! Vi måste våga säga ifrån att och visa att våran kunskap är unik och det vi gör är det bara vår yrkeskategori som kan. Pratades det om ex. att personer med psykiska funktionsnedsättningar är i behov av stöd i vardagen för att få en trygghet, så ska det poängteras att detta kan en arbetsterapeut hjälpa till med. Att det är vi arbetsterapeuter som kan förskriva hjälpmedel som bidrar till ökad autonomi. Att det är vi som kan göra funktionsbedömningar i aktivitet som visar på de svårigheter som finns i vardagen istället för en siffra på ett papper. Vi måste visa hur stolta vi är!

Så arbetsterapeuter gå ut i dag och visa hur stolta ni är över det jobb som görs! Och allt material ni ådstakommer sätt ert namn och titel på det! 

Helena Cronebäck
Mycket Stolt Leg. Arbetsterapeut.

Läs mer ...

Nära

Måndag morgon känner mig inte helt kry men ger mig trots det iväg till ett möte.  Jag och en av mina arbetskamrater är webbredaktörer för vår hemsida och nu ska organisationen byta plattform, det är det som den här träffen ska handla om. Väl framme är det oroväckande tomt och efter en del samtal får jag klart för mig att jag skrivit in träffen på fel dag.  Tar bussen till jobbet. Barnet jag ska träffa är sjukt så jag får gott om tid att börja skriva rent protokollet från torsdagens arbetsterapeutträff. Jag sitter där och skriver och tänker att idag ska jag hålla mig borta från närkontakt med barnen. Då kommer jag att tänka på ett händelse som ligger många år tillbaka i tiden. Det var ett sånt där ögonblick när vi var riktigt nära, så som de så ofta kan bli när man arbetar som arbetsterapeut. Vi sitter där den lilla pojken och jag och då säger han, Du har såna vita hårstån här. Han visar på mitt huvud. Sedan tittar han mig djupt in i ögonen och vi sitter där väldigt, väldigt nära. Å såna där påsar under ögonen, tillägger han med ett förtjust leende. Jag minns att jag kände mig vacker.

Läs mer ...

Hemma igen!

I fredags morse hoppade jag och sambon Per-Ola på flyget mot Arlanda där vi sen bytte flyg och flög vidare mot Åre/Östersund Airport. När vi landade på jämtländsk mark upllevde jag ett litet “Hallelujah moment” som före detta Idol-jurymedlemmen Kishti skulle ha uttryckt det. Så underbart att få en helg på den finaste platsen på jorden. Lördagen ägnades främst åt shopping inne i Östersund och lunch tillsammans med familjen. Hela familjen Forss och Forss/Bengtsson var samlade till min stora glädje!

Lördagen ägnades först till dop. Min lilla systerdotter Lovisa döptes och det var det vackraste dopet jag någonsin varit med på. Lovisa är så lugn och satt mest nyfiken på pappa Johans arm. När prästen höll henne tittade hon nyfiket på honom och “pratade” med bebisljud med honom. Nu heter hon officiellt Svea Lovisa Johanna. Finaste lilla tjejen!

På lördag kväll var det dags för en riktig höjdpunkt. Min lillebror och min pappa är aktörer i en av Jämtlands största revyer, Alsenrevyn, och det var dags för finalen på deras revy Dubbelbottnat. Det bjöds på en massa skratt och vi åt god supé. Kunde stolt sitta och konstatera att den manliga delen av min familj är sjukt duktiga skådespelare! För er som bli nyfikna rekomenderar jag er att söka på Alsenrevyn på Youtube. Kan man inte jämtska kan man ha svårt att förstå allt men jag kan nästan utlova skratt ändå!

Igår var det första advent och Alsen passade på att bjuda på lite snö. Har konstigt nog varit bart fram till nu men igår singlade stora flingor ner och fyllde marken med 1,5dm vit och vacker snö. Jag och Per-Ola passade på att ta en långpromenad i den knbarrande snön tillsammans med min familjs hund Rolex. Under tiden vi njöt av snö i Jämtland kom stormen Berit in över södra Sverige. På eftermiddagen rullade vi igen mot flygplatsen på Frösön för att flyga tillbaks ner mot Skåne. Vi tog oss till Arlanda. Planet mot Ängelholm var inställt på grund av skitvädret här nere så det var bara att börja försöka hitta lösningar. Vi stod i 2h i kö till SAS service för anländande och suckade djupt över att kön inte verkade minska och att de som reste i business class hela tiden fick gå före. Tillslut kom en man och berättade att en buss var på väg att rulla mot Ängelholm och efter några sekunders överläggande hoppade vi på bussen som skulle ta oss från Arlanda till Ängelholm. Klockan var då närmare 12 på natten. Hemsk bussresa med osköna säten och totalt omöjligt att sova. Vid 3-tiden klämde vi en hamburgare på McDonalds i Jönköping innan vi rullade vidare. Vid 7-tiden imorse var vi äntligen framme och kunde sätta oss i min bil och köra den sista biten hem till Stora Björket. Det var en mindre rolig upplevelse att komma hem till strömavbrott och ett iskallt hus. Men, som tur är har vi en kamin så det var bara att tokelda och sen lägga sig och sova i soffan framför kaminen. Jobbet idag fick ge vika för sömn. Min lediga dag på onsdag kommer bli en arbetsdag men det var det värt för att slippa jobba idag. Skönt med en sån förstående chef som tycker det är självklart att man ska sova istället för att komma till jobbet och må dåligt.

Nu ska jag till att baka ut mina adventskransar så jag och kärleken kan dricka glögg och äta nygräddade, saffransdoftande adventskransar innan läggdags.

Imorgon blir det nya tag på jobbet. En mycket realistisk gissning är att jag har nya vårdtagare att träffa imorgon. Dessutom ska eftermiddagen ägnas åt fortsättningen på diskussionsgruppen i demens. Blir kul att fortsätta lära sig saker om demens genom diskussioner med undersköterskorna. Förhoppningsvis sår jag ett och annat frö i deras huvud också som gör att de dementa vårdtagare som de träffar på framöver får en bättre vistelse på korttidsavdelningarna.

Läs mer ...

Hem till Nässjö!

Hoppas ni haft en mycket härlig helg och första advent!

Jag har varit hemma hos mina föräldrar hela helgen och det behövdes verkligen! I eftermiddag åker jag hem mot Nässjö igen och imorgon är det föreläsningsdags igen! Tillbaka till verkligheten. Men här har vi fått lite snö… Och det värmde!;) hur mysigt som helst. Gissar dock att allt är borta innan kvällen. Första snön är dock speciell!:)

20111128-120809.jpg

Läs mer ...

Föreläsning via distans

Jag har slutfört min grundutbildning via distansmetodik och nu har jag gett mig i kast med mastersutbildning via distans.

Hur funkar det då undrar ni kanske?

Jo först och främst så har vi vissa träffar på campus, men största delen av utblidningen bedrivs via föreläsningar och seminarier via Adobe connect. Vi har både färdiginspelade föreläsningar som man kan titta på när man vill och som sedan fångas upp på ett seminarium där vi pratar och diskuterar kring olika frågeställningar som vi i förhand har fått ta del av. Men vi har också föreläsningar live, alltså då samtliga delatagar i kursen och föreläsaren är inne i det virtuella rummet samtidigt. Kursdeltagarna får då möjlighet att ställa frågor eftersom och det erbjuds uppsamligstillfälle för att enbart diskutera.

Personligen föredrar jag den inspelade varianten, av två anledningar. Den första för att då får jag själv möjlighet att styra när föreläsningen ska vara, jag kan pausa och gå tillbaka om jag missade något som sades, jag behöver inte lyssna på hela föreläsningen i ett svep utan jag kan ta det pö om pö. Smidigt helt enkelt (speciellt när man har två barn under fem hemma och enbart 15h på dagis för det större barnet). Den andra anledningen är att jag tycker att det är lättare att reflektera och fundera om man får lite tid på sig. Ofta vid liveföreläsningar så vill föresläsarna att man avbryter och kommer med frågor, men hur lätt är det när man inte ens vet om man förstår vad som sägs. Genom att få möjlighet att först lyssna och sen läsa i litteraturen så blir det så mycket enklare att komma med välformulerade frågor, frågor som man kanske till och med får rätt svar på. För i “stridens hetta” är det ibland svårt att verkligen förmedla vad man egentligen undrar över och svaret man får kanske inte alls överensstämde med vad man egentligen ville veta, i ett sånt läge kan det också vara svårt att komma på hur frågan ska ställas annolunda för att kunna få det rätta svaret och då nöjer man sig helt enkelt med det första svaret. Ni förstår säkert vad jag menar.

Såhär ser mit vituella klassrum ut, samtliga personer som syns har gett sitt godkännande att jag publicerar bilden.

Men sammanfattningsvis kan jag i alla fall säga att det är ett mycket smidigt sätt att läsa på och det ger en större möjlighet att kunna läsa vidare trotts att man exempelvis jobbar eller som i mitt fall är hemma med små barn.

Nu tänkte jag slänga mig in i artikelträsket igen även om barnet i mig skriker av lycka över att snön fullkomligt vräker ned utanför fönstret och gärna vill slänga sig ut i den vita gudomligheten!

Men innan dess så vill jag bara tipsa er alla om en sida som jag ramlade över idag när jag surfade runt lite i pausvilan, en teori som kallas “the spoon theory” – skedteorin. Den kom att skapas när en kvinna vid namn Christine Miserandino skulle förklara för sin bästa vän hur det är att leva med en sjukdom eller nedsättning. Berättelsen ger ett värdefullt innifrånperspektiv och jag kan mycket väl tänka mig att detta perspektiv kan dels hjälpa arbetsterapeuter och annan vårdpersonal att förstå sina klienter, men jag tänker också att det kan vara bra att använda sig av när man ska försöka förklara för en klient som själv inte förstår varför man måste planera sin vardag, eller arbeta energibesparande.
Läs mer ...

Jag vill inte bo på din arbetsplats!

Idag har jag varit på utbildning i Kost & nutrition för äldre. Tänk så mycket det finns att lära sig!

En av föreläsarna var Rickard Thellström, lektor i måltidskunskap på Örebro universitet. Det är något mycket fascinerande med föreläsare som kan engagera, berätta och illustrera, Richard gjorde dessutom med en mycket stor portion humor! Får ni någon gång chansen så kan jag varmt rekommendera att lyssna till denna man. Hans huvudbudskap var, enligt min egen tolkning, att vi inte äter för att leva utan lever för att äta.  Han återkom ständigt till att vi, om vi åt för att leva, borde äta Frollic (hundfodret ni vet..) för det skulle vara en ekonomiskt fördelaktig lösning och vi skulle få den näring vi behöver. Men vi äter inte Frollic, inte jag i alla fall!  Han poängterade måltidskulturen, och det sociala sammanhangets betydelse för aptit och upplevelsen av att maten smakar gott och menade att det finns en skillnad mellan mat och måltid. Att måltid är en helhetsupplevelse.

Men det som fastnade mest från dagen var Inger Stevén från Livsmedelsverket när hon läste ur “Säg ifrån! Det händer för lite i äldreomsorgen”. Speciellt fastnade jag för “…vi vill inte på någon annans arbetsplats.” .  Nej, tänkte jag, och försökte föreställa mig hur det skulle vara att bo på olika arbetsplatser. Jag skulle inte vilja bo på Konsum… inte på en skola… inte på arbetsförmedlingen eller Tetra pak…nä, det närmsta jag kom en arbetsplats jag skulle tänka mig att bo på, det var nån slags spa-hotell. Men hur som helst tror jag att det är en viktig tanke att ha med sig som personal på till exempel ett särskilt boende, att man faktiskt arbetar i någons hem. Och att de inte vill bo på din arbetsplats! Ibland glömmer man kanske det…

Vad gäller måltidssituationen tror jag att det finns många små anpassningar och förändringar man kan göra för att göra den lite lite trivsammare. Att stänga av telefonen under lunchtid för att undvika ljud och spring. Att sitta ner med patienterna/kunderna. Att faktiskt duka bordet. Tänk på färgerna, att inte ha vita tallrikar på vit duk eller vit bricka. Det ser ju säkert olika ut på alla arbetsplatser, men säkert finns det nåt litet som ni kan förändra hos er, eller kanske har ni förändrat något redan? Massor av tips finns i Livsmedelsverkets rekommendationer för bra mat i äldreomsorgen .

Efter jobbet gick jag till Specsavers och bokade en tid för synundersökning. Funderar på om jag nog börjar se lite illa. Kanske är det de första ålderskrämporna som börjar dyka upp nu när man närmar sig 30? På torsdag får vi svaret…

Efter det har jag hunnit med styrelsemöte och taktikmöte med volleybollaget, där vi tittade på filmer från tidigare matcher, och provade nya matchtröjor. Lugn träningsvecka eftersom vi har speluppehåll i serien, men nästa vecka är det på´t igen!

Läs mer ...

SEMESTER!

Sådär ja. Sista dagen för den här veckan är jobbad och nu väntar jag på en liten minisemester. Med mini menar jag verkligen mini. Vi flyger tidigare än tidigast imorgon från Ängelholm och mellanlandar på Arlanda innan vi tillslut landar i världens finaste landskap. Jag pratar såklart om Jämtland! Återresa är bokad till söndag kväll så jag är som vanligt tillbaks på jobbet på måndag morgon. Tror inte att någon kan ana hur mycket jag längtar hem till Jämtland just nu! Hem till den vackra naturen, underbaraste familjen, släkten och vännerna och upp till en massa roliga aktiviteter. På lördag ska min sockersöta systerdotter Lovisa döpas. Som jag längtar efter den lilla skatten! Helt makalöst fin! Det är så tråkigt att inte få vara där uppe och se hur hon växer. Hennes mamma och tillika min lillasyster Helene är duktig på att skicka bilder och filmer på henne men det är inte samma sak. Om någon i släkten tror att de ska få hålla henne efter dopet har de fel. Jag tänker lägga beslag på henne och inte lämna tillbaks henne. Eller jo, om hon skriker kan Helene få ta över igen ;) På lördag kväll ska min lillebror Fredrik och min pappa vara med i Alsenrevyn, en riktig supersuccé som växer för varje år. God mat och massa skratt är vad jag räknar med.

Fick besked från Örkelljunga idag. Jag har inte fått tjänsten där som arbetsterapeut i kommunen där. Tråkigt på ett sätt eftersom jag tror att det verkligen är ett bra jobb. Roligt på så sätt att framtiden fortfarande är oviss! :) Nu håller vi tummarna för något av de andra jobben jag sökt! :)

Läs mer ...

Vi får vardagen att funka presenterar ny bloggare: Malin Forsén

Malin Forsén

Namn
Malin Forsén

Ålder
38

Bor
Jönköping

Arbetar som
Arbetsterapeut i Jönköpings kommun, Socialtjänsten – arbetar med arbetsträning och sysselsättning för personer med psykiska funktionshinder 

Examensort och år
Tog examen januari 2002 i Jönköping

Fackligt uppdrag
Vice ordförande i Jönköpingskretsen samt kretsinformatör

Därför är jag förtroendevald
För att kunna påverka!!! 

Familj
Alldeles lagom många nära och kära!

Läser just nu
Helst deckare, men nu även en magisterutbildning i arbetsterapi

Detta gör jag på min fritid
Läser, är fotbollstränare och kontaktperson, umgås med nära och kära

Därför vill jag blogga
Gillar att skriva… tänker att det kan vara ett bra sätt att sortera mina egna tankar

Jag tror jag kommer att blogga om
Det som rör sig i mitt huvud

Därför valde jag arbetsterapeutyrket 
Egentligen av en slump…

Mitt drömjobb vore
Tror jag har mitt drömjobb…om man bara slapp tråkiga rutinuppgifter och ekonomiska begränsningar

Läs mer ...