Vill önska er ett gott nytt år!
Jag hoppas att ni alla kommer få ett fantastiskt år! För mig kommer året innebära massa intressanta händelser och uppdrag. Känns just nu helt magiskt! Lev nu och idag! Lev för livet! Inte för “imorgon ska jag förändra mitt liv” eller “på måndag börjar jag”. Lev idag och varje dag…
Idag är det tredje dagen som sambon är iväg och jagar och lämnar mig ensam hemma med Fayak och en lååång lista med renoveringsprojekt och måsten att göra. Egentligen har jag lust att vara riktigt förbannad för att han överger mig här i mellandagarna utan en minsta tanke på vad jag vill. Men samtidigt unnar jag honom att få ägna sig åt jakt eftersom det är det allra bästa han vet. Och ju mer han är iväg och jagar ju fler “ha-roligt-på-egen-hand-och-skita-fullständigt-i-vad-Per-Ola-gör-timmar” tjänar jag ihop. Kan vara bra att ha lite såna timmar eftersom Kalle kommer behöva ridas mer framöver och eftersom jag har ett nytt jobb som kommer ta en hel del fokus.
Renoveringarna på listan betas av en efter en iallafall. i Förrgår målade jag hela vår walk-in-closet vit, igår skaffade jag ny inredning till en garderob och monterade det och skruvade på handtag på garderobsdörrar samt monterade upp två lampor (med tillhörande leka elektriker moment). Idag har jag storstädat hela huset och dessutom målat badrumsgolvet. Nästa vecka är jag helt ledig och då ska jag passa på att måla och sätta upp lite lister och sätta upp panel på väggen i sovrummet. Mycket att göra här i torpet men det börjar sakta men säkert kännas som ett hem. Dock kommer det nog aldrig kännas som mitt hem men man får vara glad ändå. Ikväll får vi middagsgäster också. En jaktkompis till Per-Ola och hans sambo och barn. Ska bli trevligt! Även om jag just nu mest känner mig stressad över att hinna klart med allt jag vill göra innan de kommer.
Julen har förresten fortlöpt bra trots att den firades i Skåne. Men ja. Jag var bitter! Bitter över att allt det godaste inte finns med på ett skånskt julbord, bitter över 10 plusgrader och strålande solsken vid havet under julaftonspromenaden istället för snö och fjäll, bitter över att prästen under julbönen pratade sån bred skånska så jag trodde hon skulle svälja tungan och mest bitter över att hela min familj och släkt befann sig alldeles för många mil bort. Utöver det var det en bra jul! ;) Hur har er jul varit?
Imorgon är det dags för näst sista dagen på Kungshult. Känns helt hemskt! Hur ska jag klara mig utan mina underbara kollegor och vårdtagare? Kommer bli helt fasansfullt tomt utan dem! Jobbar halva dagen på fredag också. De här två sista dagarna kommer ägnas åt att avsluta allt som påbörjats. Samla ihop mina saker och säga hejdå till alla. Får lägga fokus på det nya jobbet och allt spännande kring det men det känns ändå som om jag lämnar det bästa jobbet jag någonsin haft!
Läs mer ... →
Vill önska alla härliga läsare en riktigt god jul, god fortsättning och gott nytt år! Hoppas denna veckan ger er värme, vila och återhämtning.
Det är vad jag ska ägna denna vecka åt:) det har varit ovanligt hektiskt nu inför julen. Och förkyld har jag lyckats bli men nu ska jag vila mig i form:) Har dock svårt att hålla mig helt lugn och har ägnat en stund åt att läsa FSAs stadga mm idag:) lite lagom får det bli!:)
Sköt om er!:)
Jag tror det är lika bra att jag önskar alla God Jul redan nu. Känner jag mig själv rätt är det fullt upp fram till läggdags på julafton från och med nu. Imorgon är det jobb från 07,15-15,30 och sen måste jag ner i stan och hämta mina glasögon. Eller måste ner på stan var väl att överdriva men lika bra att hämta ut dem direkt nu när de kommit till optikern. Efter stadsbesöket bär det av till Hittarp där mina svärföräldrar bor. Där spenderas Lilla Julafton, som alla här nere säger (i Jämtland har vi inget sånt uttryck utan säger nog hellre dan före dopparedan). Vi sover över där sen och firar julafton hos dem.
Till min besvikelse finns det ingen möjlighet att ta sig hem över jul och nyår för mig. Det här borde väl vara hemma nu men Jämtland kommer alltid vara hemma för mig! Känner redan nu att jag kommer sakna familjen något fruktansvärt! Däremot har jag i stort sett tvingat Per-Ola att svära på sitt liv att nästa jul och nyår spenderas i Jämtland. Han har hitills inte protesterat så det ser jag som ett ja.
Imorgon ska jag lägga lite krut på att få mina vårdtagare att känna att jul på en korttidsavdelning kanske inte är så illa ändå. På avdelningen spelar vi julmusik, undersköterskorna bakar pepparkakor tillsammans med vårdtagarna och det ser ut som om man har samlat ihop julpynt som skulle räckt till tio avdelningar och hängt upp allt på vår avdelning. Juligt värre med andra ord. Alla vårdtagare har lyst upp lite av alla julförberedelser och dessutom har de ett hett samtalsämne att diskutera med varandra. De manliga vårdtagarna på avdelningen är otroligt duktiga på att byta glödlampor i adventsljusstakarna och önska vilka jullåtar de vill höra och kvinnorna har satt ihop ett jättefint pepparkakshus och springer runt och rättar till veck på juldukarna. Eftersom de flesta på min avdelning är äldre känns det lite som att förbereda inför julen med mor- och farföräldrar vilket är otroligt mysigt. Kan på ett sätt nästan tycka att det är tråkigt att jag inte jobbar på julafton. Men eftersom svärföräldrarna bor på gångavstånd kanske man ska ta sig en sväng förbi och önska alla God Jul!
God Jul vill jag härmed även önska alla er läsare, kollegor, före detta klasskamrater och kanske även framtida bekantskaper! Hoppas ni alla får en lugn och trevlig jul med era nära och kära!
Vi hörs igen i mellandagarna!
Idag har jag en ledig dag. Känns som det blir många lediga dagar men det är det som är så fint med att bara arbeta 75% som jag gör nu. Förstår inte hur jag ska klara att gå upp på heltid på nya jobbet. Klart jag orkar med det men vem ska hinna pyssla och fixa här hemma då? Får nog annonsera efter en hustomte eller något som kan städa, laga mat, underhålla hundarna och fixa allt annat som måste göras som det känns som att jag inte hinner med. Känns som att det är extra mycket att fixa nu bara för att det börjar närma sig jul. Jag är långt ifrån hysterisk när det gäller att fixa inför julen men jag förstår att det finns många människor där ute som blir fullkomligt utkörda av julklappsletande, städande, pyntande, bakande och matlagande. Själv tycker jag att det viktigaste med julen är att umgås med människor man älskar. I år måste jag klara mig utan min familj i Jämtland helt och hållet vilket känns som att det bara blir en halv jul i år. Men det är väl bara till att bita ihop och istället se fram emot andra tillfällen när jag får träffa dem.
Igår firade vi fjärde advent här hos mig och Per-Ola i Stora Björket och ena fikagästen var lite speciell. Per-Olas mamma och pappa var här och med sig hade de Per-Olas 98-åriga farmor som tidigare ägt stugan vi bor i med hennes man. För 40år sedan köpte de den här gamla soldatbostaden och hade som fritidshus. Det var riktigt många år sen Per-Olas pappa tog över stugan och sen dess har inte Annie varit här. Man kan inte annat än känna respekt inför en så gammal kvinna som upplevt såna förändringar i samhället under sitt liv. Tyvärr är hennes hörsel nedsatt vilket försvårar kommunikationen men det funkade rätt bra ändå. Hon tyckte att förändringarna här i stugan var fina men förstod inte riktigt vitsen med att måla furupanelen i alla rum vit. Men, smaken är som baken och hon gillar tydligen att alla rum har väggar och tak som ger känslan av att man går omkring i en stor bastu. Modernt som tusan när den sattes upp men det var ju x antal år sen. Jag och svärmor slog ihop våra olika kakor och bullar så tillslut hade vi nog 7sorters småkakor, lussekatter och en mjukkaka med saffran. Mysigt värre att sitta framför vår öppna spis med fyra tända adventsljus och gott fika. Det bästa av allt är tanken på hur mycket det betyder för Annie som normalt sett har långa dagar ensam i sin lägenhet.
Appropå att vara äldre och ensamhet såg jag ett sånt glädjande reportage på Landet Runt igår. Jag missade början men förstod ändå sammanhanget. De visade en samlingspunkt för äldre där de satsade på att försöka modernisera aktivitetsutbudet för de äldre och jag som arbetsterapeut jublade. Hur många ställen är det inte som bara erbjuder Bingo och gudstjänst? Och för att vara helt ärlig, hur många procent av dagens äldre uppskattar verkligen de aktiviteterna? På stället i reportaget satt de och hade vin- och whiskeyprovningar, det spelades Wii och det arbetades med datorer. Hur härligt som helst att de och de intervjuade pratade om hbur roligt de hade det på samlingspunkten och hur de trivdes i varandras sällskap och njöt av gemenskapen under aktiviteterna. Jag tror att alla som arbetar med äldre har något att lära av att se det där reportaget. Det handlar ju om att hitta meningsfulla aktiviteter som känns meningsfulla att utföra. Inte att kanske gå på en gudstjänst bara för att det är det enda som finns att göra den veckan. På min nuvarande arbetsplats finns det saker att önska gällande utbudet på aktiviteter. Idag erbjuds det bingo, tipspromenad, gudstjänst och våffelkafé med jämna mellanrum. Inte så illa ändå men man kan hoppas att det i och med flytten till nya Pålsjö Park erbjuds en större mängd aktiviteter.
Nu ska jag återgå till mitt julpysslande. Igår bakade jag och dekorerade trappen in till stugan. Idag ska jag fixa lite julgodis och småfixa lite mer. Svärfar skvallrade om att det finns fler adventsljusstakar på en av krypvindarna så jag får väl ge mig på att hitta dem också. Sen måste jag ner till Lantmännen i Ljungbyhed och köpa lite kraftfoder till “våra” rådjur. De har en utfodringsstation alldeles under vårt äppelträd utanför staketet kring trädgården där man om man har tur kan se dem stå och mumsa. Mysigt att bo så långt ut i skogen så man har naturen alldels kring knuten. Just nu tittar jag på en stor vråk som intresserat cirklar i luften över vår kompost.
Avslutar med lite bilder på vår stuga så ni får se hur jag har det här nere i Stora Björket.
När jag för drygt 20 år sedan började mitt första jobb inom habiliteringen tog min företrädare mig med till hjälpmedelscentralen, där visade hon mig de olika barnhjälpmedlen som fanns. De stod inklämda i ett hörn av ett stort rum och var inte speciellt många. Några, gåstolar, vagnar och så lite olika stolar. Man fick vara väldigt kreativ då eftersom utbudet var så begränsat. När det inte fanns något som passade byggde vi ihop olika saker med hjälp av fantasi och kreativitet samt duktiga hjälpmedelstekniker. Då var det var ingen som pratade om CE-märkning och produktansvar på samma sätt som man gör idag. Allt blev kanske inte så lyckat men det fanns saker som fungerade mer än väl. Som bland annat en fantastisk gåstol som verkligen blev barnets favorit och möjliggjorde förflyttning på ett sätt som varken jag, sjukgymnasten, barnet eller föräldrarna trott vara möjligt.
Idag finns det många fler hjälpmedel för barn. Faktiskt så många att det är svårt att ha koll på dem. Det är roligt att se att en del av de tankar vi arbetsterapeuter haft genom åren nu faktiskt finns i form av välfungerande hjälpmedel. Som t.ex. arbetsstolar med lite fjädrande rygg som hjälper barnen med spasticitet sitta bra hela tiden och olika varianter av kontakter att styra leksaker eller datorer med. Ögonstyrningsdatorn är ett annat fantastiskt hjälpmedel som möjliggör kommunikation även för de med mycket stora motoriska svårigheter. Det är roligt att få vara med om den här utvecklingen och det är roligt att se hur delaktigheten hos barnen ökar tack vare tekniken. Det som däremot inte är fullt lika roligt är att administrationen, som följer med förskrivningen också ökat. Det kanske är nödvändigt men ibland kan jag känna att jag inte gör annat är letar i beställningsportalen, ringer firmor, eller försöker att få tag på en hjälpmedelskonsulent. Jag vet inte om det beror på att nästan alla förskrivningar jag gör är special på något sätt vilket ofta involverar både barn, familj, hjälpmedelskonsulent, hjälpmedelstekniker och firmarepresentant. Att bara få ihop en utprovningstid kan vara en heltidssysselsättning. Jag undrar hur det är för dig, hur mycket tid lägger du på hjälpmedel?
Också ett hjälpmedel
Herregud, jag har uppnått det jag som student ville uppnå som färdig arbetsterapeut. Att jag gjort det i en ålder av 26år känns ju trisst. Vad ska jag nu satsa på?
När jag började plugga till arbetsterapeut gick jag snabbt med i Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) vilket innebär att jag får hem tidningen Arbetsterapeuten med jämna mellanrum. Som student imponerades jag av alla arbetsterapeuter som på något sätt gjort något i sitt arbete som gör att de blir omnämnda i ett reportage i tidningen. Jag satte redan då upp ett mål att någon gång innan jag dör ska mitt namn gå att läsa i tidningen Arbetsterapeuten. Inte kunde jag ana att den dagen skulle komma så snabbt. Nu funderar ni nog på vad jag lyckats åstadkomma för något stort som gör att jag blir omnämnd i en tidning för arbetsterapeuter. Ja, inte var det riktigt som jag planerat. Det var ju helt enkelt så att mitt namn stod med i en annons för den här bloggen ;) Frågan är nu om jag kan luta mig tillbaka och se det som att jag befinner mig på toppen av karriären eftersom mitt namn står med i Arbetsterapeuten eller om jag ska fortsätta göra ett bra arbete och någon gång ha någonting att bidra med. Jag tror jag röstar på det senaste. Min karriär som arbetsterapeut har precis börjat så man kanske inte ska vänta sig paparazzi och autografjägare utanför dörren här i Stora Björket imorgon. Eller ja, det kan man nog aldrig vänta sig. Däremot är det jättekul att annonsen finns med i senaste numret av Arbetsterapeuten då det kan leda till fler läsare här. Fler läsare innebär ju nämligen fler att dela tankar och kunskaper med.
Appropå senaste Arbetsterapeuten blev jag glad över en annan sak också. Jag lider av en sjukdom som är väldigt okänd men som plågar mig oerhört och ofta påverkar mitt vardagsliv negativt. Jag har Raynauds Syndrom eller Raynauds fenomen som det också kallas. Sjukdomen innebär att jag har dålig cirkulation i tår och fingrar vilket gör att jag blir helt vit och får riktigt ont. Många tror att det bara inträffar när det är minusgrader men det stämmer inte. Det har hänt flera gånger att jag gått runt sommartid med vita fingrar. Är temperaturen under 36grader kan jag få problem ochdrabbas av vita fingrar, har hänt att jag legat på stranden i bikini med kritvita fingrar. När jag har det är fingrarna klumpiga då jag helt eller delvis saknar känsel. När cirkulationen sen kommer tillbaks gör det så himla ont så det ofta är svårt att hålla tårarna borta. I mitt arbete som arbetsterapeut är det en nackdel också då jag ofta har kroppskontakt med mina vårdtagare. Tänk alla stackars vårdtagare jag chockat och plågat med mina iskalla fingrar. Det finns inget botemedel mot sjukdomen utan jag får göra vad jag kan för att hålla värmen. Vet inte hur många gånger som yngre jag fått skäll av lärare för att jag haft för lite kläder och hur många som tyckt att jag varit fjantig för att jag säger att jag fryser. Men det är inte så enkelt som att jag bara kan ta på mig ett par tjockare handskar. Lägger cirkulationen i fingrarna och tårna av kyler man ju ner hansken och skorna inifrån och vad hjälper det då att man har det varmaste som finns på marknaden. Lösningen för mig är strumpor, sulor och handskar med värmeslingor. Det börjar finnas bättre och bättre produkter i den kategorin på marknaden, tyvärr till ett högt pris. Tyckte iallafall att det var så himla skönt att se att Arbetsterapeuten lyfte fram min sjukdom då jag vet att okunskapen i ämnet är stor och att många människor går omkring med vita fingrar utan att veta vad det är.
När jag ändå är inne på att skriva om min sjukdom kan jag lika gärna gå in på en annan sak som är ett hinder i min vardag just nu. Jag har gått och drabbats av dålig syn såhär på ålderns höst (eller ja, 26år kanske inte var så gammalt). Har alltid haft örnsyn men sen i somras har jag haft svårt att läsa text på långt håll. Under resan till Stockholm förra helgen kunde jag inte läsa menyer som hängde på restauranger och jag börjar inse att jag inte riktigt ser vägskyltar lika tidigt som tidigare. I tisdags tog jag tag i problemet och gick på synundersökning. Brytningsfel blev domen så nu har jag beställt både linser och glasögon. Ska bli skönt att ha ordning på synen framöver, speciellt med tanke på allt datorarbete jag har framför mig på nya arbetet i januari.
Sambon ligger för fullt och snarkar på soffan efter en tuff arbetsvecka. Tror jag ska gå och väcka honom med glögg, pepparkakor och en puss. I helgen blir det tränming, städning och julpyssel för mig och hundarna och jag tror jag ska iväg och rida också. Per-Ola ska iväg och jaga både lördag och söndag. Bittert att inte ha honom hemma men efter min helg i Stockholm förra helgen gissar jag att det är hans tur att roa sig! :)
Förhoppningsvis bjuder helgen på en massa mys med Fayak också. Har nog glömt att nämna att han är världens största knähund som gör allt han kan för att få sova i famnen en liten stund!
Fredag kväll och åter en intensiv vecka är på väg mot sitt slut. Jobbet rullar på. Fast just denna vecka har vi haft lite trivselavbrott som luciafika med julklappslek och jullunch på Vin&Skafferi. Gott! Och dessutom har vi fått reda på hur vi ska flytta runt så att vi hamnar i eller nära våra arbetslag. Under ett par år har vi suttit arbetsterapeuter och sjukgymnaster var för sig. Nu ska vi försöka en annan modell istället. Eftersom sex personer redan sitter lite provisoriskt lite här och där pga att de byggt om ventilationen i våra gamla arbetsrum så var det läge att göra denna rockad innan/när vi får flytta tillbaka.
Så nu ska ungefär 20 personer byta plats med varandra. Jag gissar att det kommer att vara kaos ett litet tag till innan alla hamnat på rätt ställe. Dessutom ska alla ha ett skrivbord, en stol, en telefon och en dator på sin plats. Just jag är inte först i flyttkarusellen eftersom jag sitter provisoriskt inne hos sköterskorna så jag ska inte lämna plats för någon annan av oss. Jo, det ska flytta in en sköterska där jag sitter nu, sen, fast hon i sin tur behöver inte flytta in där förrän om några veckor, när hon ska ge plats för någon ny där hon sitter… Men där jag ska sitta, där sitter det någon annan, som i sin tur inte kan flytta förrän den som sitter där hon ska sitta har flyttat… Hängde ni med? Det gjorde inte vi igår när vi försökte göra upp ett körschema för denna flyttkarusell. För det räckte inte med att det ska finnas en tom plats. Det behövs skrivbord och dator också..
Mitt i allt detta går vi in i några veckor där vi är lite lågbemannad pga semestrar och andra ledigheter. Så det kommer nog att ta ett litet tag innan vi har landat igen. Jag kommer nog inte att behöva hänga upp min adventsstjärna just denna vinter… Men jag ser verkligen fram emot att det lugnar ner sig. Just nu har jag inte alltid koll på var jag har mina grejor alls. Idag var en av mina namnskyltar, min sax och ett kompendie, som jag behövde, definitivt inte där jag var. Och jag glömde nog vattna min blomma eftersom den är inackorderad hos en kollega för tillfället.
Visst kan man tycka att det kan vara slöseri med resurser att flytta runt på detta sätt, men vi gör det för att effektivisera på sikt. En del av oss sitter långt ifrån dem vi jobbar närmast ihop med, vilket innebär en del spring och telefonsamtal. För efter ett antal omorganisationer har en del av oss hamnat en bit ifrån både närmaste arbetsterapeut- och sjukgymnastkollega. Så vi kommer att vinna på detta i längden. Och dessutom är vi ju som sagt ett antal som just nu inte kan sitta kvar där vi just nu, för en kort tid, har slagit ner våra skrivbordspålar… Förändringar är inte bara av ondo, det kan faktiskt bli bättre.
Så om ni ser några virriga paramedicinare köra runt på rullvagnar med dator, pärmar, adventsstjärna, blomkruka, klädhögar och boktravar så är det bara vi som inte hittat fram till rätt skrivbord än…
Läs mer ... →Den senaste tiden har det varit minst sagt fullt upp på mitt jobb. Men det bästa med mitt jobb är att jag alltid får lära mig så mycket nytt och roligt när jag jobbar. Bland annat har vi anordnat en stor föreläsning med Staffan Lunström om Symptomlindring i livets slutskede.
Totalt var där nästan 300 deltagare från Landstinget i Värmland och Värmlands kommuner, och Staffan var fenomenal som föreläsare och mycket uppskattad av åhörarna. I och med projektet Bättre liv för sjuka äldre kan vi erbjuda alla våra konferenser och utbildningar kostnadsfritt vilket verkligen är en förmån och ger fler möjligheten att delta. Vår förhoppning är förstås att denna föreläsning, tillsammans med flera av våra andra insatser tillsammans skall leda till en förbättrad vård i livets slutskede.
På bilden här till vänster ser ni Staffan från föreläsningen som hölls på Karlstad CCC.
Visste ni förresten att det finns ett kvalitetsregister där kommuner och landsting registrerar hur den palliativa vården bedrivs utifrån ett flertal olika parametrar, Svenska palliativregistret. Statistik från Svenska palliativregistret är mycket lätt att ta del av via deras hemsida www.palliativ.se. Och det är skrämmande hur olika kvalitet den palliativa vården har tycker jag.
Här är en bild som visar hur väl vi uppfyller de mål som finns (grönt), i Värmland. Som ni ser finns det lite att jobba på för att fylla allt det röda med grön färg. Klicka på bilden för att se den i större format.
Nu är det några få arbetsdagar kvar innan jul men när jag kommer tillbaka efter ett litet jullov fortsätter jag att jobba för en bättre vård i livets slutskede för alla Värmlänningar.
Läs mer ... →
När julen står inför dörren så blir samhället lite mer stressat, medvetet eller omedvetet spelar mindre roll. Just nu är det väldigt högt tryck på psykiatri avdelningarna vilket bidrar till att det blir lite rörigt. En kommentar fälldes innan ronden: “Patienterna känner nog av julstressen också och mår nog lite sämre på grund av det” var på någon svarade “Nej! det tror jag inte, dem är nog inte ens medvetna om att det snart är jul”. Tillägga är att det förvisso är en psykosavdelning, men seriöst? Personen som uttryckte det sista må ha erfarenhet av sitt arbete med personer med psykos, men hallå! Hur skulle det kunna undgå dessa personer att det är någonting på gång? Det sätts upp julstakar och röda gardiner kommer upp, personalen pratar om julfirande och många är allmänt stressade och trötta. Skulle detta gå våra patienter obemärkt förbi? Jag tror inte det, de kanske inte exakt vet vilken dag det är, men att det är juletider tror jag många vet och påverkas olika av! Om inte annat känner de stämningen hos oss runt om.
Jag gillar julen och längtar efter lite välbehövlig ledighet och jag hoppas mina patienter upplever en trevlig jul trots vistelsen på psyket!
Läs mer ... →
Senaste kommentarer