På toppen av karriären?

Herregud, jag har uppnått det jag som student ville uppnå som färdig arbetsterapeut. Att jag gjort det i en ålder av 26år känns ju trisst. Vad ska jag nu satsa på?

När jag började plugga till arbetsterapeut gick jag snabbt med i Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) vilket innebär att jag får hem tidningen Arbetsterapeuten med jämna mellanrum. Som student imponerades jag av alla arbetsterapeuter som på något sätt gjort något i sitt arbete som gör att de blir omnämnda i ett reportage i tidningen. Jag satte redan då upp ett mål att någon gång innan jag dör ska mitt namn gå att läsa i tidningen Arbetsterapeuten. Inte kunde jag ana att den dagen skulle komma så snabbt. Nu funderar ni nog på vad jag lyckats åstadkomma för något stort som gör att jag blir omnämnd i en tidning för arbetsterapeuter. Ja, inte var det riktigt som jag planerat. Det var ju helt enkelt så att mitt namn stod med i en annons för den här bloggen ;) Frågan är nu om jag kan luta mig tillbaka och se det som att jag befinner mig på toppen av karriären eftersom mitt namn står med i Arbetsterapeuten eller om jag ska fortsätta göra ett bra arbete och någon gång ha någonting att bidra med. Jag tror jag röstar på det senaste. Min karriär som arbetsterapeut har precis börjat så man kanske inte ska vänta sig paparazzi och autografjägare utanför dörren här i Stora Björket imorgon. Eller ja, det kan man nog aldrig vänta sig. Däremot är det jättekul att annonsen finns med i senaste numret av Arbetsterapeuten då det kan leda till fler läsare här. Fler läsare innebär ju nämligen fler att dela tankar och kunskaper med.

Appropå senaste Arbetsterapeuten blev jag glad över en annan sak också. Jag lider av en sjukdom som är väldigt okänd men som plågar mig oerhört och ofta påverkar mitt vardagsliv negativt. Jag har Raynauds Syndrom eller Raynauds fenomen som det också kallas. Sjukdomen innebär att jag har dålig cirkulation i tår och fingrar vilket gör att jag blir helt vit och får riktigt ont. Många tror att det bara inträffar när det är minusgrader men det stämmer inte. Det har hänt flera gånger att jag gått runt sommartid med vita fingrar. Är temperaturen under 36grader kan jag få problem ochdrabbas av vita fingrar, har hänt att jag legat på stranden i bikini med kritvita fingrar. När jag har det är fingrarna klumpiga då jag helt eller delvis saknar känsel. När cirkulationen sen kommer tillbaks gör det så himla ont så det ofta är svårt att hålla tårarna borta. I mitt arbete som arbetsterapeut är det en nackdel också då jag ofta har kroppskontakt med mina vårdtagare. Tänk alla stackars vårdtagare jag chockat och plågat med mina iskalla fingrar. Det finns inget botemedel mot sjukdomen utan jag får göra vad jag kan för att hålla värmen. Vet inte hur många gånger som yngre jag fått skäll av lärare för att jag haft för lite kläder och hur många som tyckt att jag varit fjantig för att jag säger att jag fryser. Men det är inte så enkelt som att jag bara kan ta på mig ett par tjockare handskar. Lägger cirkulationen i fingrarna och tårna av kyler man ju ner hansken och skorna inifrån och vad hjälper det då att man har det varmaste som finns på marknaden. Lösningen för mig är strumpor, sulor och handskar med värmeslingor. Det börjar finnas bättre och bättre produkter i den kategorin på marknaden, tyvärr till ett högt pris. Tyckte iallafall att det var så himla skönt att se att Arbetsterapeuten lyfte fram min sjukdom då jag vet att okunskapen i ämnet är stor och att många människor går omkring med vita fingrar utan att veta vad det är.

När jag ändå är inne på att skriva om min sjukdom kan jag lika gärna gå in på en annan sak som är ett hinder i min vardag just nu. Jag har gått och drabbats av dålig syn såhär på ålderns höst (eller ja, 26år kanske inte var så gammalt). Har alltid haft örnsyn men sen i somras har jag haft svårt att läsa text på långt håll. Under resan till Stockholm förra helgen kunde jag inte läsa menyer som hängde på restauranger och jag börjar inse att jag inte riktigt ser vägskyltar lika tidigt som tidigare. I tisdags tog jag tag i problemet och gick på synundersökning. Brytningsfel blev domen så nu har jag beställt både linser och glasögon. Ska bli skönt att ha ordning på synen framöver, speciellt med tanke på allt datorarbete jag har framför mig på nya arbetet i januari.

Sambon ligger för fullt och snarkar på soffan efter en tuff arbetsvecka. Tror jag ska gå och väcka honom med glögg, pepparkakor och en puss. I helgen blir det tränming, städning och julpyssel för mig och hundarna och jag tror jag ska iväg och rida också. Per-Ola ska iväg och jaga både lördag och söndag. Bittert att inte ha honom hemma men efter min helg i Stockholm förra helgen gissar jag att det är hans tur att roa sig! :)

Förhoppningsvis bjuder helgen på en massa mys med Fayak också. Har nog glömt att nämna att han är världens största knähund som gör allt han kan för att få sova i famnen en liten stund!