Jag tänker ofta på samarbete, klinentcentrering osv. Ett stort problem (i stockholm iallafall) är ett samarbete över gränserna, där inte patienten hamnar i mitten av två huvudmäns oförmåga att kunna samarbeta. Detta är väl ett stående tema att det är problematiskt med samarbetet mellan kommun och landsting, vem gör vad, vem får göra vad och vad får respektive instans inte göra. Att sitta och höra (från landstingssidan) att “kommunerna” inte gör sitt jobb, vi måste pressa på för att de ska göra sitt jobb är inte ett gynsammt arbetssätt. Att utgå från att en annan person inte gör sitt jobb försvårar arbetet med att vara klientcentrerad. Jag vet att säkert gör “kommunerna” skyller på att landstinget inte gör sitt jobb inte heller ökar ett gott samarbete.
Jag tror vi måste börja tänka om, istället för att tänka i “Vi-och-Dem termer” måste vi börja tänka i “VI” tillsammans ska uppnå det bästa för patienten (inom vilket område vi än jobbar). Jag vet att handläggare på kommunerna jobbar och sliter hårt för att göra så många parter nöjda, men de har regler och lagar att följa. Lika så vet jag att personal på landstingsidan också jobbar och sliter för att uppnå bästa reslutat. En viktig komponent är att lita på att varje människa gör sitt jobb och inte utgå från att dem inte gör det. För alla personer som jobbar med människor har en inställning om att vilja hjälpa, har man inte det så ska man nog tänka på att byta jobb.
Jag kanske bara har svamlat nu, men jag tror detta är en viktig aspekt och den har säkert diskuterats fram å tillbaka under många år, men ack så viktigt att ändå inte glömma.
Hoppas alla får en grym torsdag
Hej!
Jag känner igen mig i det du skriver. Har både jobbat i Stockolm och i sörmland och jag kan säga att sammarbetet mellan gränserna behöver förbättras minst lika mycket här som in Stockholm. Kul att läsa dina reflektioner och att det finn fler som tänker så.