Blogg

I söndags kväll satt jag och min sambo och pratade karriärsmöjligheter. Han ville veta vad nästa steg i karriären är för mig som arbetsterapeut. Jag förklarade att jag har en massa kvar att se och lära och att bara ett byte till en liknande tjänst på en ny arbetsplats är ett steg i karriären. Men vi pratade även om att mitt arbete på Försäkringskassan var ett intressant karriärval som arbetsterapeut och att jag fortfarande inte arbetat på något sjukhus eller i hemvården. Sen pratade vi om hur brett arbetsterapeutyrket är, hur många olika områden man kan arbeta inom och hur otroligt mycket som händer inom min yrkeskår där vi hela tiden öppnar nya vägar och skapar plats för vår profession. Sen talade jag även om möjligheterna att bli chef. Jag förklarade att man kan bli rehabchef och att vi som arbetsterapeuter är intressanta på fler chefsposter då vi har en mycket bred utbildning. Jag förklarade samtidigt att just jag nog inte besitter några direkta ledaregenskaper och att jag har svårt att se mig själv på en chefspost. Inte för att jag inte har kunskapen, men helt enkelt för att jag har svårt att tro att någon ska se att jag har vad som krävs.

Efter en god natts sömn blev det måndag och jag satt på kontoret och skrev lite journalanteckningar. Min chef kom in på kontoret, frågade om jag hade tid med henne och sen stängde hon dörren. Med allvar i blicken och tonen sa hon att vi behövde prata och att hon legat vaken hela natten och tänkt. Min provanställning övergår snart i en tillsvidareanställning så med en stor klump i magen tänkte jag att ”det är alltså nu jag blir uppsagd fast jag gör ett bra jobb”. Vad som kom därnäst var lika chockerande som att jag trodde att jag skulle få sparken trots att hon hela tiden uttryckt att jag gör ett arbete. Istället för att ge mig sparken frågade hon om inte jag kan vikariera för henne i sommar. Från att kvällen innan ha sagt att man inte är något chefsämne, till att tro att man skulle få sparken var jag helt plötsligt befordrad till vikarierande enhetschef. Eller tjänsteförrättande enhetschef som det heter om man ska vara lite mer korrekt. Chockad tackade jag ja och helt plötsligt har jag alltså tagit ett litet steg i karriären. Inte för att jag tror att chef är något jag vill bli på sikt. Men chansen att få testa på det på min nuvarande arbetsplats känns otroligt stimulerande.

Hoppas fler än jag där ute känner att ni valt ett yrke där man hela tiden kan utvecklas, klättra uppåt på karriärsstegen, lära sig mer och dessutom ha fruktansvärt roligt under tiden!

Nu till en helt annan fråga inom karriärsmöjligheter. Jag har en vän som är legitimerad arbetsterapeut men som direkt efter examen valde att arbeta på en stor svensk myndighet. När min vän nu söker arbetsterapeuttjänster är cv:t tomt på erfarenhet från yrket hon är utbildad inom. Det blir inga kallelser till intervjuer och hon kan på inget sätt visa att hon har vad som krävs för arbetena hon söker då hennes meriter är från praktik från utbildningstiden och sen dess har ett par år passerat. Min vän vill gärna praktisera som arbetsterapeut för att färska upp sina kunskaper och har säkerligen inga problem att finna en praktikplats. Problemet kommer istället till att man behöver en inkomst även under praktiktiden. Någon som har något förslag på hur man kan göra för att bli mer attraktiv på arbetsmarknaden utan att behöva offra semester på att ha praktik eller liknande? Tror fler än min vän sitter i samma sits så det är en fråga som vi kanske kan hjälpas åt att lösa.