I helgen fick jag en ny vapendragare här på jobbet. Han heter Tiger och är en av de största katterna jag någonsin sett. Ståtlig som en tiger är han också så namnet är passande. Han bor numer på en av avdelningarna här på boendet. Min plan är att Tiger ska få acklimatisera sig och sen kommer han bli min högra hand när det gäller att skapa en meningsfull vardag för de som bor här. Dels kommer han sprida glädje på avdelningen där han bor. Men jag kommer även kånka runt på denna koloss till katt på de andra avdelningarna. Glädjen i de gamlas ögon när de ser vad man kommer bärandes på är underbar och de som normalt sett sitter och är tysta, nedstämda, avskärmade från verkligheten eller svårt dementa lyser upp, börjar tala, gosar med katten och blir närvarande på ett helt annat sätt. Detta är härligt att se och värdefullt för de som upplever det. Minst en gång i veckan går jag runt med katten. Eller ja, den här katten är ju ny men det är planen. Vi hade ju en katt här tidigare på en annan avdelning och henne gick jag ofta runt med. Hur som helst är det härligt att se hur djur påverkar. Min hund, Fayak, är ett litet överenergiskt vildskinn som inte är helt optimal att ha med sig inomhus ännu då han är ung. Däremot är han en jäkel på att apportera. Tanken är att de som gillar hundar ska få träffa honom utomhus framöver och kasta lite bollar till honom, gosa lite och se vad han kan för olika trick. Förhoppningsvis blir det en återkommande aktivitet som skänker lika mycket glädje som jag vet att Tiger kommer göra. Att som arbetsterapeut ha tillgång till djur i sitt arbete är verkligen en stor bonus!
Läs mer ... →Nu har det gått strax över en månad sen jag gick in genom dörren på nya jobbet för första gången. Det finns så mycket kul att skriva så jag vet inte ens vart jag ska börja. Kan väl börja med en förklaring till vad jag gör.
Jag är anställd som arbetsterapeut på ett privat vårdboende i Skåne som öppnade två dagar innan jag började. Jag är alltså med och startar upp boendet helt från grunden. Byggnaden är nybyggd och våra vårdtagare kommer från olika boenden i kommunen som i olika utsträckning ska läggas ner. Boendet har 36 platser fördelat på fyra avdelningar och det är äldre människor som bor där. Att starta upp ett nytt boende innebär miljarders olika utmaningar för alla, även för mig som arbetsterapeut. Vi i personalen känner inte varandra, vårdtagarna känner inte varandra och all personal känner inte alla vårdtagare. Utöver det tillkommer att ingen känner till de nya lokalerna och det finns absolut inga rutiner kring något. Visst låter det spännande?! :)
Jag har ingen diger erfarenhet som arbetsterapeut, ett år på korttidsavdelning är vad jag hade i bagaget som rent arbetsterapeutjobb. På korttidsavdelningen hade vi “lyxen” att inte behöva förskriva hjälpmedel, vi plockade bara upp telefonen och ringde till arbetsterapeuten i vårdtagarens område och sen förskrev de hjälpmedlen och såg till att de levererades till vårdtagaren på korttidsavdelningen. På det här jobbet har jag inte den lyxen. Nu är det upp till mig att vårdtagarna har de hjälpmedel de behöver men samtidigt är det mitt ansvar att se till att ingen har mer än de behöver heller. Svår uppgift att bli inkastad i när man aldrig jobbat i websesam innan och rent allmänt är lite osäker på vad som gäller. Men det var bara till att gilla läget och ringa alla möjliga och omöjliga människor och be om hjälp. Efter en månad känns det nu som att läget är under kontroll och jag kan pusta ut.
Utöver arbetet med hjälpmedel, adl-bedömningar, dokumentation och allt annat jobb som ingår så är min tjänst lite speciell. Jag är nämligen aktivitetsansvarig på boendet också så det är mitt jobb att se till att alla goa gamlingar aktiveras och mår bra. Detta är något jag verkligen känt de senaste dagarna att jag brinner för. Direkt i nystarten var alla fokuserade på att ta sig igenom dagen på bästa sätt och ingen bland personalen eller bland de boende hade energi över till att göra något mer. I början av den här veckan kändes det som att vi rott i land och att boendet nu står på egna ben. I takt med att vi kommit så långt har nu de boende börjat uttrycka att de börjar vara sugna på att hitta på mer aktiviteter än tidningsläsning och bingo som personalen på avdelningarna själva dragit igång. Igår kände jag att det var dags att ta tag i det här med aktiviteterna och jag har en plan!
Som mjukstart ordnade jag lånekort på biblioteket och har lånat lite böcker, på måndag samlar jag ihop alla som vill på gemensam högläsning. Har jag tur kommer alla 36 och vill höra min jämtländska dialekt ta sig igenom texter som förhoppningsvis skapar skratt eller får dem att minnas deras gamla hembygder. Efter den mjukstarten kommer jag gå runt och ge alla tid att berätta om deras intressen och vad de vill göra. För att snabbt screena av vilka som är intresserade av vad kommer jag att använda mig av intressechecklistan som går att finna via FSAs hemsida. Med hjälp av den kan jag se vilka intressen de haft tidigare och vad de vill göra nu. Många av de som bor där kan inte själva svara på dessa frågor men där tar jag hjälp av personalen, anhöriga och deras dokumenterade levnadsberättelser. Målet är att kunna skapa grupper där de som är intresserade av samma saker kan få träffas och utöva sitt intresse ihop. Det är lätt att bli lite trångsynt och bara starta upp aktiviteter som jag tror att de ska gilla. Men jag tycker det är viktigt att de själva får bestämma, det må innebära mer tankeverksamhet från min sida men hur kul vore det inte att få se dem allihop lysa av glädje över att de får göra sånt de gillar. Möjligheterna är oändliga! Jag ser så fram emot att få höra vad de vill göra och sen dra i lite trådar och skapa kontaktnät som gör att aktiviteterna blir genomförbara.
Hur kul jobb har inte jag fått? Problemlösning när det gäller hjälpmedel, förflyttningar och ergonomi och sen hjälpa dessa härliga människor att få en meningsfull och aktiv vardag. Jag kan bara säga att jag älskar mitt jobb! En annan fördel med arbetet är att jag verkligen har bra kollegor som förgyller mina dagar på arbetet.
Något annat som är roligt med att det inte finns rutiner kring vem som gör vad är att man kan ta på sig uppgifter som man gillar eftersom vi måste hjälpas åt med mycket över yrkesgränserna. Jag har därför gladeligen tagit på mig att utföra MMT och liknande kognitiva tester samt att genomföra sömn- och orosprofiler i de fall det behövs. Vem som gör detta på olika arbetsplatser varierar men jag tycker att det är så intressant att jag mer än gärna gör det. Det är så intressant att jag nu efter jobbet suttit och klippt och klistrat för att få till en mall för hur sömn- och orosprofilerna ska se ut. Lämna jobbet på jobbet kan jag göra någon annan gång. Just nu är det alldeles för roligt för att lämna det på kontoret över helgen!
Men nu är det dags att aktivera mig och hunden, ett löppass i skogen hägrar. Den 25:e februari åker jag Öppet Spår vilket samtidigt blir startskottet för En Svensk Klassiker som jag ska genomföra under 2013. I april väntar tävling i cani-cross (linlöpning) med Fayak och hästen börjar komma igång efter vintervilan så snart drar träningarna igång för fullt och till våren startar tävlingssäsongen med honom.
Som ni hör flyter arbetslivet och privatlivet på bra här och jag går rakryggad runt och är stolt över min insats på jobbet, jag har ett spännande år framför mig!
Som avslutning skulle jag vilja ha er hjälp. Jag skulle vilja veta hur ni skulle göra om ni var aktivitetsansvariga på ett äldreboende? Min tanke är att tips från er bara kan göra att jag gör ett ännu bättre jobb.
Framöver kommer fler rapporter om hur det går med uppstarten och hur det går med alla aktiviteter.
Läs mer ... →Just nu läser jag en kurs i Gerontologi – läran om åldrandet. Måste säga att det är väldigt intressant och det finns så himla mycket att lära sig!
Idag har vi ett seminarium utifrån en artikel som heter Tiger och tänker samt två noveller ur Gammal man gör så gott han kan.
Det är så himla intressant att diskutera och få höra hur andra studenter ser på saker. Vi har alla olika syn på saker och olika erfarenheter som reflekteras i vårt sätt att tänka.
Vi diskuterade bland annat följande:
- Kan vi vara säkra på att frånvaro av uttalade önskemål betyder att personen är nöjd?
Kan det vara så att många tiger och tänker, snarare än tiger och samtycker? - Vad händer i framtiden med en större andel äldre som är vana att ställa krav?
- Vad betyder äldres beroendeställning till vård-/omsorgspersonalen när det gäller den vård och hjälp de får?
Vad säger ni om detta? :)
Förutom detta har vi haft föreläsningar om t.ex Äldre och teknik som också bestod av mycket diskutioner kring olika takniska hjälpmedel och larm som används/kan användas i framtiden.
Vi hade också en föreläsning om äldres sexualitet som var väldigt intressant. Det är en del av åldrandet där det tyvärr inte har forskats mycket. Dock visar studier att äldre som är sexuellt aktiva mår bättre. Vilket egentligen inte är så konstigt, eller vad säger ni?
Det finns mycket att lära om detta men just denna kurs är bara 4,5 hp så den blir liten men naggande god! :)
Min bibel i tre veckor;
Läs mer ... →Idag har jag varit på utbildning i Kost & nutrition för äldre. Tänk så mycket det finns att lära sig!
En av föreläsarna var Rickard Thellström, lektor i måltidskunskap på Örebro universitet. Det är något mycket fascinerande med föreläsare som kan engagera, berätta och illustrera, Richard gjorde dessutom med en mycket stor portion humor! Får ni någon gång chansen så kan jag varmt rekommendera att lyssna till denna man. Hans huvudbudskap var, enligt min egen tolkning, att vi inte äter för att leva utan lever för att äta. Han återkom ständigt till att vi, om vi åt för att leva, borde äta Frollic (hundfodret ni vet..) för det skulle vara en ekonomiskt fördelaktig lösning och vi skulle få den näring vi behöver. Men vi äter inte Frollic, inte jag i alla fall! Han poängterade måltidskulturen, och det sociala sammanhangets betydelse för aptit och upplevelsen av att maten smakar gott och menade att det finns en skillnad mellan mat och måltid. Att måltid är en helhetsupplevelse.
Men det som fastnade mest från dagen var Inger Stevén från Livsmedelsverket när hon läste ur “Säg ifrån! Det händer för lite i äldreomsorgen”. Speciellt fastnade jag för “…vi vill inte på någon annans arbetsplats.” . Nej, tänkte jag, och försökte föreställa mig hur det skulle vara att bo på olika arbetsplatser. Jag skulle inte vilja bo på Konsum… inte på en skola… inte på arbetsförmedlingen eller Tetra pak…nä, det närmsta jag kom en arbetsplats jag skulle tänka mig att bo på, det var nån slags spa-hotell. Men hur som helst tror jag att det är en viktig tanke att ha med sig som personal på till exempel ett särskilt boende, att man faktiskt arbetar i någons hem. Och att de inte vill bo på din arbetsplats! Ibland glömmer man kanske det…
Vad gäller måltidssituationen tror jag att det finns många små anpassningar och förändringar man kan göra för att göra den lite lite trivsammare. Att stänga av telefonen under lunchtid för att undvika ljud och spring. Att sitta ner med patienterna/kunderna. Att faktiskt duka bordet. Tänk på färgerna, att inte ha vita tallrikar på vit duk eller vit bricka. Det ser ju säkert olika ut på alla arbetsplatser, men säkert finns det nåt litet som ni kan förändra hos er, eller kanske har ni förändrat något redan? Massor av tips finns i Livsmedelsverkets rekommendationer för bra mat i äldreomsorgen .
Efter jobbet gick jag till Specsavers och bokade en tid för synundersökning. Funderar på om jag nog börjar se lite illa. Kanske är det de första ålderskrämporna som börjar dyka upp nu när man närmar sig 30? På torsdag får vi svaret…
Efter det har jag hunnit med styrelsemöte och taktikmöte med volleybollaget, där vi tittade på filmer från tidigare matcher, och provade nya matchtröjor. Lugn träningsvecka eftersom vi har speluppehåll i serien, men nästa vecka är det på´t igen!
Läs mer ... →Så, snart är den här arbetsveckan till ända.
Veckans höjdpunkt är att vi nu har fått klartecken till att genomföra utbildningen i munhälsa och bedömningsinstrumentet ROAG (Revised Oral Assessment Guide)! Det är en utbildning som kommer att ges i samarbete mellan “Bättre liv för sjuka äldre” (Region Värmland) och Folktandvården.
Munhälsan är en viktig faktor i omvårdnaden av den äldre människan. En dålig munhälsa kan leda till svårigheter att tugga och svälja eller svårigheter att prata. Och ni vet säkert själva hur jobbigt det är att ha även minsta lilla blåsa eller munsår! Eller att vara muntorr…inte heller någon höjdare! Det gör det svårt att äta och det leder i förlängningen många gånger till undernäring. Visste du att ca 1 av 6 personer i åldrarna 75 och 80 är undernärda (gäller hemmaboende äldre, på särskilt boende är siffran säkert högre!?)? Läs mer om det här.
Jag har inte vetat mycket om munhälsa innan, mer än att borsta tänderna ska man göra två gånger om dagen och att om man äter godis kan dom där trollen Karies och Baktus komma. När jag har sett bilderna på hur äldres munhälsa kan vara, då har jag blivit mörkrädd! Här har ni ett exempel, och jag varnar för att det inte är en trevlig syn Svampinfektion i munhåla – Internetmedicin.se
Så med denna bakgrund är jag mycket glad för att kunna erbjuda den värmländska vård- och omsorgspersonalen utbildning i hur man bedömer munhälsa och skapar rutiner för när kontakter behöver tas med läkare eller tandläkare för att hjälpa den äldre till en god munhälsa.
Och så slog mig en tanke, vilken roll har vi som arbetsterapeuter när det kommer till munhälsa?
Vet ni något om tecken på muntorrhet, svamp eller andra nedsättningar i munhälsan som kan få allvarliga konsekvenser?
Vi är ju ofta delaktiga i den personliga vården, så kanske är tecken på ohälsa i munhålan något vi skulle bli bättre på? Snart kommer en instruktionsfilm ut om hur bedömningen av munhälsan kan gå till, och vilka tecken man ska vara uppmärksam på. Matnyttigt för oss arbetsterapeuter tror jag!
Läs mer ... →

Senaste kommentarer