Namn
Jag heter Kersti Sköld
Ålder
Är 53 år
Bor
Jag bor tillsammans med min familj i en lägenhet i Gamla Enskede.
Arbetar som
Jag arbetar som arbetsterapeut på en habiliteringsenhet i Stockholm. Förutom min första termin som yrkesverksam har jag hela tiden arbetat med barn. Just nu är det med rörelsehindrade barn i åldrarna 6 till 12 .
Examensort och år
Jag tog min examen i Stockholm 1989
Familj
Min familj består av min kära make och våra tre barn som är 21, 19 och 15 år gamla. Alla barn bor hemma (mer eller mindre).
Läser just nu
Böcker om foto och blidanalys. Men på nattduksbordet finns även ”Exekutiva svårigheter hos barn” och så en roman Yoko Ogawas En gåtfull vänskap.
Detta gör jag på min fritid
Jag sjunger i kör, tränar Thai Chi och så fotograferar jag nästan hela tiden. Är aktiv medlem i en av Sveriges trevligaste Fotoklubbar. Och så läser jag mycket hade nog blivit bibliotekarie om jag inte blivit arbetsterapeut (det är nästan lika svårt att stava till).
Därför vill jag blogga
Jag har länge tänkt att det vore roligt att blogga om jobbet och de tankar jag har som gäller mitt arbete. Det är så många saker som man som arbetsterapeut ställs inför i det dagliga arbetet och jag tycker att det vore roligt att dela med mig av de funderingar som jag har. Jag ser också här en möjlighet till dialog och ”samtal” med kollegor runt om i landet.
Det här tror jag att jag kommer att blogga om
Mina blogginlägg kommer att bli personliga men inte privata. Jag kommer att fundera och resonera kring allt det som vi arbetsterapeuter möter i vår vardag. Jag kommer också att skriva en del om de svårigheter som rörelsehindrade elever möter i dagens skola. Men också om lyckade lösningar och underbara möten. Och om vikten av att jobba tillsammans över gränserna. Kanske blir det också en och annan fundering om livet i allmänhet. Och bilder, visst blir det bilder.
Därför valde jag att bli arbetsterapeut
Ingången till yrket var att jag var intresserad av att göra saker med mina händer. Kombinationen problemlösning och tekniker fascinerade mig. Hur man kan använda teknikerna dvs lera, trä och vävning till att få människor att må bra. Att klura ut hur man på bästa sätt kan anpassa behandlingen för just den här människan. Bredden på yrket lockade också, att man kan göra så mycket på så många ställen och inom så många områden. Inte visste jag då att jag skulle bli fast i barnhabiliteringen. Så nu blir det inte så mycket vävning men desto mer lek i behandlingsarbetet.
Mitt drömjobb vore
Jag tycker att jag arbetar på mitt drömställe. Att få följa barnen och deras familjer under lång tid, att få se dem växa och utvecklas är fantastiskt. Att få arbeta tillsammans med dem och göra deras vardag lite enklare lite mer hanterbar. Jag kan inte tänka mig något ställe jag hellre vill jobba på.
Senaste kommentarer